Älskade lilla Ozzy
Känns som jag går sönder, precis så känns det. I fredags så ringde jag veterinären och vi kom överens om att dom ska komma ut till oss på onsdag och låta Ozzy somna in. Hela tiden så velar jag men innerst inne vet jag att det är rätt beslut. Vill inte att han ska lida ifall att han har ont. Bättre att låta honom få ett värdigt avslut. Min fina lilla ponke. I huvudet går jag igenom alla fina minnnen vi fått tillsammans om och om igen.
Jag hoppas ni förstår om uppdateringen går upp och ner. Just nu är det så otroligt mycket med allt. Men jag ska försöka skriva till er så mycket jag bara kan.
Imorgon ska vi såklart mysa med Ozzy och sen har jag lovat Wilma att vi ska åka en sväng in till stan och hitta på något roligt, vi väntar fortfarande på remissen till ultraljudet och eftersom vi inte fått varit dit än så får inte Wilma gå till dagis. Förhoppningsvis så får vi alla provsvar och remissen avklarad som här första dagarna så att Wilma får åka och träffa alla sina kompisar på förskolan, som hon saknar hela gänget.
Jag hoppas ni haft en fin helg, nu ska jag krypa ner i sängen och få några timmars sömn.
