100 kilo lättare
Idag fick vi äntligen lite hopp i allt jäkla elände! Jag hämtade Wilma vid tolv tiden på dagis och sen åkte vi in till stan för ett nytt läkarbesök hos Aleris som är privatägda. Jag har ledsnat på att vi inte får den hjälpen på Akademiska som vi borde få, trött på att bli överkörd av läkare som ignorerar en trots att jag förklarat att läget här hemma är ohållbart. Jag hade inte sådana jätte förväntningar idag men bara efter att vi anmält oss i kassan och fick ett sådant trevligt bemötande så fick jag en bra känsla.
Läkaren som vi träffade var verkligen hur bra som helst. Han lyssnade länge på vad jag hade att berätta och när jag pratat klart så sa han bara att han förstår att det är jätte jobbigt och att inget barn ska behöva må såhär. Vi fick verkligen hjälp direkt av ett helt otroligt team. Medicinerna som läkaren iförrigår skrev ut skulle vi genast sluta med. Nu ska nya prover tas och sen ska det göras en ordentlig plan för hur vi ska gå vidare. Gissa om jag grät idag av lättnad. Det känns som hundra kilo bara rasat från mina axlar. ÄNTLIGEN tar någon oss på allvar! Läkaren förstod verkligen inte vad dom andra doktorerna hållit på med.
Nu jäklar ska vi få bukt med det här!
Nu ska jag ta hand om en kinkig liten Ebba och sen lägga världens bästa Wilma
