Sakta reser jag mig igen

Sakta men säkert så börjar man "leva" lite igen. Vi förlorade en viktig familjemedlem, ens bästa vän som alltid funnits där i vått och torrt. Någon som aldrig dömde en för ens misstag. Någon som alltid blev glad när man kom hem. Det kommer ta tid för hjärtat att läka, Ozzy var vår första bebis, det var han som gjorde oss till en familj från början.
Det som gör att jag orkar med vardagen just nu är flickorna och Jimmy, vet inte vad jag skulle göra utan dom. Wilma är så klok och så kärleksfull. Varje kväll har hon vinkat upp mot himlen och sagt god natt till Ozzy. Vår fina stora lilla tjej, hon har verkligen ett hjärta av guld.

Imorgon hoppas jag att jag orkar ta mig till Ikea och köpa en bänk till hallen som jag spånat på ett tag. Nu när vintern kommer så behövs en plats där Wilma kan sitta när man ska klä på alla vinterplagg och självklart kommer det bli en plats där hundra klädesplagg kommer hamna. Jag skulle behöva göra om lite i hallen så vi får bättre förvaring men det kommer väl.
Jag har också två paket att hämta ut från posten och sen hämta ett överdrag till soffan från Mio. Och självklart behöver vi ta in alla utemöbler till logen. Tror minsann att söndagen kommer gå i undan imorgon.

Har ni nå roliga planer inför morgondagen?

Allmänt | |
Upp