Gracelines ring of fire
Igår klockan 14.22 så somnade vår älskade Ozzy ponken in här hemma på sin favorit plats i vardagsrummet. Just nu känner jag mest tomhet och en otrolig saknad. Min fina älskade lilla hund. Du skulle ju växa upp med våra flickor! Fem år gammal är alldeles för ungt! Men jag är ändå så tacksam att jag fått fem helt fantastiska år tillsammans med dig. Finns ingen bättre hund.
Det första året med dig var en riktig prövning, som jag kämpade på med alla hundkurser. Du var en riktigt liten buse som verkligen testade våra nerver. Så mycket skratt som jag fått genom att vara med dig, och även en hel del tårar. Det är så orättvist att just du skulle bli sjuk!
Jag lyssnar hela tiden efter dina steg, det är så tomt och tyst. Wilma frågar efter dig hela tiden och igår sa hon att hon älskar dig så mycket för att du är så snäll. Hon vinkade också upp mot himlen igår och sa god natt. Vi saknar dig så mycket!
Min fina älskade Ozzy! Du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.
Jag älskar dig så mycket
Nu får du springa fritt på världens grönaste äng och slippa smärta. Vi ses snart igen <3
Usch vad jag lider med er.... skickar över tusen kramar <3