IdaEriksson.blogg.se

I en vecka har jag nog gråtit varje dag, varje jäkla dag. Vår fina Ozzy har blivit dålig. Idag ringde veterinären och dom är väldigt säkra på att det rör sig om en tumör i huvudet, och det finns ingenting man kan göra. Det känns som jag går i någon dvala och energin är i botten. Gråten är i halsen hela tiden. Vi har försökt att förklara för Wilma varför vi är ledsna och jag tror hon förstår. Just nu vill hon gärna krama och klappa på Ozzy extra mycket. Hon har också sagt att hon kan vara doktor och göra han frisk. Fina älskade Wilma, som vi önskar att det fanns något man kunde göra.

För en vecka sen så märkte vi att Ozzy börjat se dåligt och att han fått ett nytt beteende. Vi åkte in till Rembacken först och där trodde dom att han hade PRA, en svår ögonsjukdom som gör hunden blind, vi fick åka direkt till Ultuna där en ögonspecialist tittade på honom. Hon kunde inte se något fel på ögonen, men ändå gick han in i dörrar. Så det kändes som en käftsmäll när hon sa att det troligtvis rörde sig om en tumör som trycker på nerver.
Allting har gått så fort och just nu tillkommer det nya beteenden.

Vi kommer få ta det jobbigaste beslutet någonsin. Och det gör så ont att veta att man måste ta bort ens bästa vän. Vår glada spralliga Ozzy ponken. Så tacksam att vi fått nästan 5 år tillsammans, jag kommer alltid minnas alla våra minnen vi fått med dig. Jag minns den dagen vi fick hämta hem dig för första gången, du var så liten och den natten sov vi på golvet för du ville inte ligga ensam. Älskade lilla Ozzy!